Arbetet med den ekonomiska vårpropositionen pågår för fullt. Regeringen försöker göra en nystart efter en tuff höst och svaga opinionssiffror.
Här tre reflektioner om det politiska läget:
1. Socialdemokraterna måste återerövra väljarnas tro på partiets regeringsduglighet. Höstens flyktingkris är åtminstone för tillfället över. Regeringen har lagt fram bra förslag i etableringspolitiken, men trovärdighet handlar om att medborgare upplever förbättringar i sin vardag. Det sker på en rad områden, som förbättringarna av sjukförsäkringen, höjningen av a-kassan, billigare glasögon för barn och så vidare. Det måste också visa sig när det gäller flyktingsituationen och segregationen efter etnisk bakgrund.
För att det ska ske behövs ett samlat program för mångfald och sammanhållning, med större
investeringar och fler lagändringar än hittills. Det är lätt att i regeringsställning vara nöjd med goda initiativ som snabbspår in på arbetsmarknaden, men underskatta vilken omfattning som behövs. Erfarenheten av olika integrationsinitiativ sedan femton år är att tankarna ofta varit goda, men resurserna för små. Dagens åtgärder räcker inte på långa vägar för att få tillbaka tillräckligt förtroende till valet om två och ett halvt år. Den ekonomiska vårpropositionen behöver ha en mer ambitiös inriktning.
2. Även om det inte står på de interna powerpoint-bilderna om regeringens nystart så är en regeringsombildning trolig, kanske tidigt i maj efter att den ekonomiska vårpropositionen är lagd. Det är logiskt att komplettera försöken till en politisk nystart med viss förnyelse på statsrådsposterna, även om den kanske
inte blir så stor. Arbetsbelastningen har på grund av flyktingsituationen blivit annorlunda än någon visste vid regeringsbildningen år 2014. Stefan Löfven har lyft fram unga statsråd, det kan bli fler. Kanske ytterligare en ung man från en bruksort? Samtidigt gäller det för Löfven och hans krets att konkretisera nya projekt att genomföra efter de drygt 30 uppdrag som statsråden fick i början, och att förbättra den politiska styrningen av regeringskansliet.
3. Den brittiska debatten om EU kommer att påverka Sverige. Det vore dock fel av möta Brexit-diskussionen med en mer negativ svensk EU-hållning. Istället behövs aktiv politik. Bakslagen med migrationspolitiken är inget skäl att ligga lågt. Hittills har det varit alltför lite pådrivande arbete i de rödgröna hjärtefrågorna. Uppdraget till statsråden att påverka EU behöver bli tydligare. Och det är hög tid för en EU-minister –
jämför med hur Harlem Désir arbetar i Frankrike med täta resor till övriga europeiska huvudstäder och en tydlig strategi för påverkan.