Regeringschefer och nationella säkerhetsfrågor

Hans Wallmark (M) har ställt en interpellation om det säkerhetspolitiska rådet till statsminister Stefan Löfven. Det ska bli intressant att följa debatten.

Själv har jag ingen kunskap om läget i regeringskansliet med det utlovade rådet. Däremot läser jag om diskussionen i andra länder. Inte minst i Storbritannien (se mitt blogginlägg i november). Institute for Government beskriver i en aktuell rapport lärdomar från arbetet med det nationella säkerhetsrådet. Slutsatserna handlar bland annat om:

"* the significant potential gains from sustained prime ministerial attention and the concomitant risks of losing effectiveness if prime ministers fail to devote sufficient time to the process

* the necessity of inter-departmental co-operation, and the integral role that a national security adviser can play as an effective broker between competing departmental interests

*  the potential tension between strategic and operational focus

* the need for a well-resourced central secretariat and the difficulty of driving delivery from what is, relative to international comparators, the small centre of UK government, as the secretariat – like any other part of the centre – suffers a capacity gap vis à vis departments, and has become smaller since May 2010."

Tyskland är också ett lärorikt exempel. Där ligger underrättelsetjänsten BND direkt under förbundskanslerns kontor. Chefen för Bundeskanzleramt (BKA), för närvarande Peter Altmeier, är ansvarigt statsråd för BND. Det finns även en särskild statssekreterare för underrättelsefrågor i BKA, Klaus-Dieter Fritsche. Han ansvarar för samordningen av informationen från de tre underrättelse- och säkerhetstjänsterna BND, MAD och BfV. Varje tisdag leder han en genomgång av läget där Peter Altmeier också brukar delta.

Kontrollmekanismerna är mer utvecklade i Tyskland än i många andra länder, delvis på grund av landets historiska erfarenheter. För närvarande pågår en hård dragkamp mellan BKA och det särskilda utskott i förbundsdagen som granskar samarbetet med NSA. Nyligen ska brittiska GCHQ ha hotat avbryta samarbetet med Tyskland om kontrollutskottet får alltför mycket information om internationella kontakter.

Kan regeringarna komma överens om klimatåtgärder?

Följer klimatförhandlingarna i Geneve. När jag surfar runt hittar jag en gammal rapport på IPCC:s hemsida. Arbetsgruppen om åtgärdsstrategier sammanfattade i juni 1990 underlaget från ett antal underarbetsgrupper. Det är en rapport där stora delar fortfarande håller.

Själv satt jag i den underarbetsgrupp som analyserade energi, transporter och industri. Vår sammanfattning finns med i rapporten. Det väcker en del minnen av diskussionen.

Sekretariatet från OECD och IEA spelade en viktig roll. Likaså den amerikanska delegationen. Då var USA till stor del en progressiv kraft.

I sammanfattningen finns rekommendationer som att satsa på standarder för energieffektivitet hos konsumentprodukter. Aktuellt även i dag. Överenskommelser om bättre energieffektivitet är en del av klimatdiplomatin. Debattörer som tidigare EU-förhandlaren Jörgen Henningsen anser att globala avtal om åtgärder som energieffektivitet vore en väg framåt i de svåra förhandlingarna. Klimatkonventionens avsnitt om Policys and Measures kan utvecklas, menar han.

Dessutom kommer jag ihåg hur ett svenskt förslag i sista minuten att ta med diagram över utsläppen på capita gick igenom. Efter mötet i underarbetsgruppen kom en delegation från USA:s EPA fram till oss och tackade diskret. Att göra USA:s stora utsläpp per invånare så tydliga skulle hjälpa dem på hemmaplan. Nu ska det bli spännande att se hur Barack Obama agerar under den sista delen av sin presidentperiod.