Första maj har det gått tio år sedan EU fick tio nya medlemmar. Dörren öppnades för länder i Central- och Östeuropa som varit på andra sidan järnridån. Malta och Cypern kom också in.
Inför inträdet 2004 skrev jag en krönika som bland annat handlade om Anna Lindhs insatser. Vid femårsminnet 2009 intervjuade jag Lena Hjelm-Wallén, som också spelade en central roll.
Den här gången har jag inte möjlighet att skriva en längre text. Ett par reflektioner dock.
Dagens kris i Ukraina visar hur avgörande det var att alla de baltiska länderna kunde bli medlemmar i EU och Nato. Lettland och Litauen hade kunnat hamna utanför om inte Sverige engagerat sig så starkt för det som kallades regatta-modellen, att alla kandidatländer skulle ha samma chans även om de inte börjat förhandlingarna vid samma tidpunkt. "Det hade sänt helt fel signal till Moskva om vi hade tagit in bara Estland", sade Joschka Fischer till mig efter Rysslands invasion av Georgien. "Det hade varit en inbjudan till Ryssland att spela politiska spel med Lettland och Litauen."
De baltiska länderna beslöt reformer som förbättrade den ryska minoritetens situation. Sverige gav tydliga budskap till Moskva: samarbetsorganisationens OSSE:s rapporter om förbättringarna visade att länderna kunde bli EU-medlemmar. Samtidigt var Anna Lindh och andra svenska representanter tydliga mot de baltiska politikerna på interna möten: ni måste genomföra reformerna på allvar. "Det är mycket nyttigt när en kollega från ett vänskapligt sinnat land säger, det här måste ni göra", menade Lettlands tidigare utrikesminister Indulis Berzins när jag intervjuade honom för min bok Anna Lindh och det nya Europa.
Här kan jag bli lite orolig över medierapporteringen idag. Självklart ska Sverige försvara de baltiska regeringarna mot rysk propaganda. Putins agerande i Ukraina är oacceptabelt och skrämmande. Det gäller samtidigt att inte falla in i reflexmässig kalla krigs-retorik som alienerar sansade ryskspråkiga röster. Vissa uttalanden från estniska och lettiska politiker går i den riktningen.
Jag hoppas våra diplomater odlar goda relationer med moderata ryskspråkiga politiker som stora delar av Harmonicentern i Lettland. Vissa uttalanden från andra länders politiker på helgens Lennart Meri-konferens i Tallin om Östersjön som Natos egna hav är inte konstruktiva. Ryssland är och bör vara en del av Östersjöregionen - att försöka stänga landet ute har aldrig varit framgångsrik utrikespolitik, för att uttrycka det milt.
Min andra reflektion gäller miljöförbättringarna i Europa under de här tio åren. När det går trögt i EU:s miljöförhandlingar kan det vara värt att tänka på alla de reningsverk som byggs, alla de smutsiga industrier och kraftverk som fått stänga till följd av EU:s miljökrav. Fortfarande återstår mycket i genomförandet till exempel av avfallsreglerna, men sammanlagt är det ett enormt lyft som skett, med renare luft och vatten som resultat.
Slutligen två bilder från min resa sommaren 2013 i östra Lettland (Latgale). Första bilden barnteckningar i det nya fina kulturcentret i Rezekne, som EU medfinansierat. Andra bilden: färska blommor vid minnesmärke i Zilupe. Notera hammaren och skäran.
