Norden hade kunnat ha en vaccinfabrik nu

Det finns en globalt brist i förmåga att tillverka vaccin. Visserligen har det skett förbättringar under senare år, men ännu är det långt kvar tills världens befolkning snabbt och effektivt kan vaccineras mot exempelvis nya farliga influensavirus.

Ny teknik kan förbättra situationen. Det handlar bland annat om att ta fram vaccin med hjälp av rekombinant DNA istället för den traditionella odlingen i ägg.

Sverige och Norden hade kunnat bidra till sådan innovation och samtidigt stärkt vår egen pandemiberedskap. Ett förslag till nordisk vaccinfabrik med ny teknologi togs fram i nordiskt samarbete, men den svenska regeringen sade nej år 2008. Bland annat fanns tveksamheter till om tekniken skulle fungera.

Nu verkar de farhågorna ha varit obefogade. I januari godkände FDA i USA det första vaccinet som använder metoden med rekombinant DNA, Flublok. Experterna på danska Seruminstitutet ser detta som ett tecken på att tekniken fungerar. Det hade gått att bygga en nordisk vaccinfabrik inom den givna tidsramen, om politikerna sagt ja. Då hade anläggningen varit klar ungefär nu.

Än så länge har inte den nya fågelinfluensan H7N9 utvecklas så att massvaccineringar bedöms nödvändiga. Det går dock inte att utesluta för framtiden. Tecken tyder på att ett vaccin mot en utvecklad form av H7N9 kan kräva större produktionskapacitet än mot flertalet andra influensavirus. Oavsett vad som händer med H7N9 finns den generella frågan om den globala vaccinkapaciteten.

Tillräcklig vaccinkapacitet måste vara ett politiskt ansvar. Det är ett exempel på "global public goods", tjänster som marknaden inte på egen hand klarar av. Dessutom kan staten skynda på innovation genom denna typ av investeringar för att lösa samhällsutmaningar.

Därför var det ett olyckligt beslut av regeringen Reinfeldt att säga nej till vaccinfabriken år 2008. Det är också märkligt att Sverige fortfarande inte förhandlat fram ett nytt garantiavtal om vaccinleveranser från något läkemedelföretag, trots att Socialstyrelsen fick detta uppdrag av regeringen redan för ett och ett halvt år sedan. Jag har frågat Socialstyrelsen hur länge nuvarande avtal gäller, men ännu inte fått något svar.

[UPPDATERING 130426: Socialstyrelsen berättar följande: "I samband med omförhandlingarna, av det ursprungliga avtalet, som slutfördes våren 2010 tecknades ett tilläggsavtal. Tilläggsavtalet gäller till slutet på oktober 2014."]

Riskfylld säkerhetspolitik

Sverige ska naturligtvis ha en incidentberedskap årets alla dagar, dygnet runt. De starka reaktionerna på Svenska Dagbladets avslöjande i går är berättigade. Om två Backfire-bombplan flyger mot Sverige med eskort av fyra andra plan måste svenskt jaktflyg gå upp. Att Carl Bildt spelar ned detta är märkligt.

Det finns mycket att säga om Ryssland, Nato och utvecklingen i Östersjöområdet. Ändå blir många inlägg i debatten ensidiga.

Allan Widman (FP) är en kunnig och klok försvarspolitiker, men när han skriver på DN Debatt i dag tar hans önskan om Nato-medlemskap över från en mer allsidig analys.

För det första handlar säkerhetspolitik till stor del om att förebygga konflikter. Det är oklart hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle stärka samarbetet mellan alla länder i Östersjöområdet. Det finns mycket att kritisera i Ryssland, men långsiktigt är det bättre att ha ett inkluderande samarbete i regionen än att ställa ett alliansblock mot ett annat.

För det andra drar Widman för stora växlar på vad Natos generalsekreterare sade på årets Folk och Försvar i Sälen, om att länder som inte är medlemmar inte heller kan räkna med militärt stöd från alliansen.

Försvarsdebatten utgår oftast från en kris på andra sidan Östersjön där Sverige dras in genom vårt geografiska läge. Få tror det är sannolikt med ett isolerat angrepp mot Sverige. Nato har lovat att försvara de baltiska länderna militärt vid en kris. Så länge vi inte är medlemmar av försvarsalliansen avgör vi själva hur Sverige ska agera i ett sådant läge.

Nato har ett intresse av goda relationer med Sverige eftersom alliansen delvis är beroende av oss. Att en svensk regering skulle låta till exempel Nato-flyg använda svensk territorium för att angripa ryska stridskrafter, utan att få försäkringar om Nato-stöd vid ett ryskt motangrepp, vore synnerligen märkligt. Att konstatera detta är inte tecken på feghet, det är att beskriva klok säkerhetspolitik.

För det tredje behöver man se den aktuella ryska övningen i ljuset av vad Sverige gjort de senaste åren. Regeringen Reinfeldt har enligt trovärdiga källor medverkat till att svenskt territorium numera ingår i Natos försvarsplanering för Baltikum (även om Carl Bildt förnekat detta). Regeringen valde i en stabsövning att erbjuda Nato en insats med 48 Jas-plan för att slå tillbaka en fientligt sinnad stormakt, trots att vi inte har ett trovärdigt eget försvar. Det här är en äventyrlig säkerhetspolitik som behöver diskuteras tillsammans med den ryska upprustningen. Höstens stora övningar i Östersjöområdet kan komma att illustera detta ytterligare.

Försvarets brister är allvarliga. En trovärdig alliansfrihet kräver ett militärt försvar som ger oss handlingsfrihet, inte minst i början av en kris. Därför behöver partier som Socialdemokraterna omsätta sin retorik till ekonomiska förstärkningar till försvaret i sina alternativa budgetar.

Men Nato-medlemskap är inte någon "quick fix" som skapar säkerhet för Sverige eller för Östersjöområdet som helhet. Här behöver en bredare analys som förhoppningsvis Försvarsberedningen nu gör. Och då har jag ändå inte diskuterat Natos kärnvapen, konflikterna kring Iran, eller någon annan av de potentiella konflikter i andra delar av världen som vi riskerar att dras in i som Nato-medlem.

Andra om försvaret: Ekot, SvD, SvD2, Försvar och Säkerhet, J K Nilsson, Lars Gyllenhaal, Martin Moberg, Opinionsbloggen, Röda Berget, Staffan Danielsson, Wiseman´s Wisdoms m fl

Grön innovation i Asien

ABB:s teknik för högspänd likströmsöverföring, HVDC, kan minska miljöproblemen från Asiens snabba ekonomiska tillväxt. Det konstaterar den Asiatiska utvecklingsbanken, ADB, i årets Asian Development Outlook.

Kraftnäten har en nyckelroll. Bättre gränsöverskridande elnät betyder ekonomiska fördelar liksom reducerade koldioxidutsläpp. På dagens seminarium hos institutet SITE där rapporten presenterades berättade SIDA om det svenska stödet till sådant samarbete i Greater Mekong Subregion.

Asian Development Outlook är en omfattande rapport som i år har ett särskilt energiavsnitt. Det finns inte utrymme att kommentera alla delar här. Till exempel är genomgången av skiffergastillgångar i Asien intressant (stora men troligen svårare att utnyttja än i USA).

En spännande punkt är hur ADB lyfter fram grön innovation. Det kan handla om god stadsplanering med till exempel bättre kollektivtrafik, menar banken. Centralt med tanke på den snabba urbaniseringen i stora delar av Asien. Ökad användning av elbilar och gasformiga fordonsbränslen som CNG är andra exempel som ADB tar upp. Liksom smarta elnät.

Ekonomiska styrmedel kan bidra till sådan innovation, heter det. ADB:s rapport andas viss tveksamhet till koldioxidskatters effekter på kort sikt. Men om pengarna används till gröna investeringar eller återförs till branschen på smarta sätt kan sådana styrmedel vara kraftfulla verktyg, enligt banken. Det skulle gynna länder som går före:

"Developing countries in Asia could direct the revenues raised from a carbon tax toward accelerating clean energy technologies. In the long run, innovators would outperform free riders"

Rapporten tar även upp de risker som klimatförändringar innebär för länder i Asien. Vissa av dem, som Bangladesh, är särskilt utsatta. Däremot saknas en ordentlig koppling mellan denna insikt och den optimistiska tillväxttron i resten av rapporten, som Centerpartiets chefsekonomi Martin Ådahl konstaterade vid seminariet. Man kan även på andra områden tycka att ADB borde ha kommit längre i modernt miljötänkande, eftersom de regionala utvecklingsbankernas roll för hållbar utveckling diskuteras under många år.

Men texterna kring gröna innovationer och betydelsen av modern infrastruktur som gränsöverskridande och smarta elnät är värda uppmärksamhet.

Stefan Löfven sätter ny kurs

Jag kunde bara vara i Göteborg två dagar på grund av en utlandsresa. Därför vore det fel att försöka göra en samlad analys av Socialdemokraternas partikongress.

Tre funderingar bara:

Det finns väsentliga skillnader mellan partiets linje under Håkan Juholt och under Stefan Löfven. Trots två böcker om Juholts tid och mängder av artiklar saknas fortfarande en ordentlig beskrivning av hur kursändringen skedde.

Håkan Juholt gjorde avgörande misstag men det hade också betydelse att starka krafter mobiliserade mot hans politiska linje, såväl inom som utom partiet. Här finns en historia som ännu inte är berättad. Stefan Löfven befinner sig i en annan situation där partidistrikten är angelägna om att hitta kompromisser för att visa enighet efter all turbulens.

Att läsa partiledarnas installationstal parallellt visar skillnader inte bara retoriskt utan också i sak. Stefan Löfven lyfter tydligt fram jobben och har gett Socialdemokratin en ledande roll i debatten om innovation. Däremot kritiserar han inte ogenomtänkta avregleringar på samma sätt som Håkan Juholt. När det gäller vinst i välfärden tvingades den nya partiledningen bli mer kritisk än tidigare för att inte förlora voteringarna, medan Juholt drev en hård vinstkritik från början. Där hans företrädare angrep kortsiktig kapitalism talar Löfven om ett global Saltsjöbadsanda med handslag mellan arbete och kapital.

Miljöfrågorna väcker ett brett engagemang inom socialdemokratin. Jag följde hela miljödebatten på söndagen (efter att ha presenterat en ny rapport om Jobben i det gröna folkhemmet på lördagen). Det var imponerande hur många kunniga ombud som äntrade talarstolen. Partiet tog bland annat beslut om ett klimatpolitiskt ramverk med bindande utsläppsmål. Nätverket Forum Egalia spelade en viktig roll i sammanhanget.

Samtidigt syns spåren av ett ålderdomligt tänkande, där ambitiös miljöpolitik anses hota jobben. Det blir tydligast i energipolitiken där Jytte Guteland gjorde ett fåfängt försök att få bort meningen om kärnkraftens roll lång tid framöver. Men också i det finstilta, där Socialdemokraterna använder begrepp som "klimatläckage", som i EU är signalord för de mest konservativa industriföreträdarnas försök att stoppa klimatåtgärder. Det förvånar också att partistyrelsen inte kunde hitta ett smidigare sätt att hantera förslaget om 100% förnybar energi till år 2050.

Slutligen, trots många positiva beslut, finns det en punkt där Socialdemokraterna kan ha gjort ett stort misstag inför 2014 års val. Att avskaffa integrationspolitiken utan att erbjuda ett trovärdigt alternativ är dåligt både för nyanlända till Sverige och för möjligheten till ett maktskifte.

Andra om (S)-kongressen: Ekot, SvD, Anna Ardin, Högbergs tankar, Martin Moberg, Röda Berget, Ulf Bjereld, m fl