Räcker EU:s mellanstatlighet mot cyberattacker?

Bankomater som slutar fungera, brist på vatten, strömavbrott. Digitala angrepp mot betalningssystem, vattenverk och kraftnät är allvarliga hot. Vapnen finns redan (läs till exempel om Stuxnet här).

Nyligen presenterade både EU-kommissionen och Obama-administrationen strategier för ökad cybersäkerhet. Bättre skydd av kritisk infrastruktur är en central punkt. Förslagen har fått förvånansvärt  lite uppmärksamhet i Sverige, kanske hamnat i skuggan av debatten om det militära försvaret.

Analysen är likartad. Riskerna är stora och det behövs kraftfulla åtgärder. Arbetet mot cyberrisker ska bli mer systematiskt och kräver ett partnerskap mellan myndigheter och de ansvariga för infrastrukturen.

Ändå hamnar EU-kommissionen och presidentadministrationen på olika linjer i en central fråga. Hur ska standarder för säkerheten hos kritisk infrastruktur tas fram?

EU-kommissionen överlämnar i stor utsträckning den konkreta utformningen till medlemsländerna. Informationsplikt om angrepp ska finnas överallt, men i övrigt är strategin och det medföljande direktivet magert om gemensamma standarder för infrastrukturen.

Barack Obama´s Executive Order innebär däremot att säkerhetsstandarder och riktlinjer ska tas fram för hela USA. "The Cybersecurity Framework shall focus on identifying cross-sector security standards and guidelines applicable to critical infrastructure", står det i sektion 7 b. Inom ett år skall detta arbete vara klart.

USA är en federal stat, EU ett samarbete mellan nationalstater med både mellanstatliga och överstatliga inslag. Metoden att låta medlemsländerna utforma konkreta regler och samarbeta informellt i myndighetsnätverk har använts i andra fall. Men det arbetssättet har också visat sig ineffektivt, till exempel under bankkrisen.

Kraftnät, banker, flygledning och många andra system är gränsöverskridande. Räcker det verkligen med mellanstatlighet för att nå en tillräckligt hög nivå på cybersäkerheten i Europa? Vore det inte bättre att ta fram gemensamma minimistandarder på EU-nivå?

Lär av Obama om framtidens tillverkning

Barack Obama lyfte fram avancerad tillverkning i sitt State of the Union-tal förra veckan. Vi avsätter pengar till uppemot 15 institut för demonstration och samarbete med industrin, lovade presidenten bland annat. Sedan åkte han till en motorfabrik i North Carolina för att förankra utspelet i verkligheten.

Partnerskapet för avancerad tillverkning tog därmed ett ytterligare steg. Det ger trovärdighet åt Obamas budskap om USA som industrination.  Staten, industrin och universiteten samarbetar för att USA ska vara världsledande i nya produktionsmetoder. Därigenom kan industrijobben bli kvar och kanske till och med flytta tillbaka från Asien.

Den internationella debatten om framtidens tillverkning är spännande. Peter Marsh, journalist på Financial Times, ger en bra överblick i boken The New Industrial Revolution. Ny teknik som smart automation, 3d-skrivare, lasersvetsning och avancerade material ändrar förutsättningarna i de globala värdekedjorna. Samtidigt stiger lönerna i till exempel södra Kina.

Chefredaktören på Wired, Chris Anderson, beskriver i Makers på ett livfullt sätt hur var och en kan bli sin egen fabrikör. Kanske inte övertygande i alla delar, men en bok som väcker många tankar om framtidens produktion.

Andra beskriver förändringarna med smarta elnät och sammankopplade system. Jeremy Rifkins The Third Industrial Revolution är ett sådant exempel ("revolution" verkar för övrigt vara ett populärt ord i boktitlar nu för tiden).

Sverige skulle behöva en lika het debatt. Hur hanterar vi i Europa utmaningarna från USA, Japan och Kina när det gäller avancerade produktionsmetoder?

Visst finns det europeiska satsningar på produktionsteknik. Fraunhoferinstituten i Tyskland gör mycket spännande, till exempel för en mer resurseffektiv och miljöanpassad tillverkning. I Sverige har Vinnova en nyckelroll, och det finns god kompetens på institut som Swerea och på högskolorna.  Stefan Löfven och brittiske labourledaren Ed Miliband besöker KTH idag som har utmärkt produktionsforskning på XPRES - bara för att ta ett exempel.

Men vi saknar det starka politiska engagemang som Obama visar, och en lika sammanhållen, politiskt förankrad, strategi som i USA. Det gäller både i Sverige och på EU-nivå.

Fredrik Reinfeldt säger i Davos att svensk industri "is basically gone”. Man får hoppas att det var en tillfällig lapsus. Regeringen borde driva tillverkningsindustrins framtid hårdare.

Ett bra tillfälle är EU:s vårtoppmöte om några veckor. Det behövs ett stöd från högsta politiska nivå för avancerad europeisk produktion som skapar jobb och bidrar till en hållbar utveckling.

Bildt luddig om klimat och nedrustning

Jobben, klimatet, nedrustningen. Det var tre ämnen i Barack Obamas State of the Union-tal. Den svenska regeringen hade betydligt mindre att säga om dessa avgörande frågor i dagens utrikespolitiska deklaration.

När Carl Bildt talade om Europa lyste arbetslösheten med sin frånvaro. I en tid av ekonomisk nedgång och social oro borde fokus ligga på jobb och hållbar tillväxt. Obama talade varmt om innovation och avancerad tillverkning. Där borde regeringen ha mer att säga, liksom om ett rejält kunskapslyft för EU:s invånare.

Barack Obama uppmanade kongressen att komma överens om klimatpolitiken. Om det dröjer är jag beredd att använda presidentmakten, sade han. Redan i talet signalerade Obama ett nytt mål: "Let’s cut in half the energy wasted by our homes and businesses over the next 20 years."

Den utrikespolitiska deklarationen saknar liknande ambitiösa mål. Det är bra att Carl Bildt lyfter yttrandefrihet på nätet och digital diplomati. Tänk om han kunde brinna lika mycket för sambandet mellan miljö och säkerhet.

"We’ll engage Russia to seek further reductions in our nuclear arsenals", sade Barack Obama i natt. Det hade varit intressant att höra hur den svenska regeringen vill driva på nedrustningen. Carl Bildt talade om "upprustning och okontrollerad spridning" som problemet, inte om avveckling av kärnvapen. Han gjorde en bra markering om provstoppsavtalet med krav på bland annat USA, men i övrigt var det tunt.

Socialdemokraterna tog ett välkommet initiativ om förbud mot kärnvapen. Men (S) har svårigheter i kritiken av regeringens försvarspolitik så länge som partiet inte presenterar sitt alternativ i kronor.

Andra om frågorna i den utrikespolitiska debatten:  DN, DN2, Ekot, Ekot2, SvD, SvD2, med flera

Baklänges in i framtiden

Kina har ökat sina satsningar på forskning och utveckling med 18 procent om året det senaste decenniet, enligt OECD. Snart går Kina om Europa i sammanlagda FoU-satsningar. Allt fler europeiska företag lägger utvecklingscenter i Asien.

Hur många EU-ledare har denna verklighet i fokus när de kommer till toppmötet i morgon för att göra upp om nästa långtidsbudget?

Alltför få, tyvärr.

Medlemsländerna slåss först och främst för att behålla stöd till jordbruk och fattiga regioner, och för att minska sina medlemsavgifter. De nationella intressenas dominans riskerar Europas konkurrenskraft. Utan rejäla investeringar i FoU och infrastruktur går EU baklänges in i framtiden.

Sverige borde leda kampen för framtidssatsningarna. Ändå var det en försiktig statsminister som kom till riksdagens EU-nämnd idag. Fredrik Reinfeldt betonade svårigheterna att få igenom svenska krav.

Det är visserligen normal taktik av en regeringschef som behöver utrymme för smärtsamma kompromisser, men bakom försiktigheten kan också ligga konflikter mellan olika mål för förhandlingen.

En fortsatt svensk rabatt på medlemsavgiften är det viktigaste under EU-toppmötet, sade Reinfeldt. I nästa andetag tog han upp moderniseringen av budgeten med satsningar på forskning, utveckling och infrastruktur. En tredje punkt var att rädda landsbygdsstöd och annan återföring av pengar från EU-budgeten till Sverige.

Modernisering har Sverige drivit länge. Nu tycks inte kraven särskilt konkreta. Reinfeldt förklarade sig nöjd med EU-ordföranden Herman Van Rompuys förslag från november. Det handlar om att försvara pengarna där, menade statsministern. Hur hårt han tänker föra den striden framgick inte.

Man kan också notera att tanken på en grönare EU-budget inte verkar finnas högt i statsministerns medvetande. Efter att först ha glömt en fråga från Lars Ohly i ämnet gav Reinfeldt ett luddigt svar om att det finns positiva miljöeffekter av att satsa på infrastruktur. Inte mycket kvar av klimatengagemanget från hösten 2009.

Ska Europa kunna konkurrera med länderna i Asien i framtiden måste forskning, innovation och grön infrastruktur stå i centrum. Den svenska regeringen borde slåss ordentligt för en sådan linje istället för att ensidigt fokusera på rabatten.

Andra om EU-budgeten: DN, Ekot, Ekot2, Europaportalen, SvD, SvD2, Tobias Krantz (på Newsmill), m fl